Fem karlar sitter på huk, en ständig no-no när det skall fotograferas skivomslagsbilder. Men de fem skiljer sig väldigt åt.
Mannen längst till vänster påminner om He-Man och bjuder på en nipple-slip i sin våldsamt djupt skurna lokalvårdar-outfit.
Bredvid honom sitter sedan tre män som ser ut att kunna byta till vinterdäck på 3,07 sekunder. Varför ett sådant depåstopp-team är med i bandet är oklart.
Längst till höger finner vi slutligen… ja vad då.
Det är ett mysterium som sitter där. Ett enda myller av hår och skägg i den mest ogudaktiga kombination man kan tänka sig. Kom nu ihåg det faktum att han valt den där yetifrisyren, det där är inte något som man föds med hur många hundvalpar man än strypt i sitt tidigare liv. Nej, det där är något som han medvetet satsade på. Jag undrar vad han sa till frisören? Jag vill se ut som den där hårhögen på golvet? Jag vill se ut som en gran? Vad än han gav för direktiv så slutade det med en kaosfrisyr som gjorde hans huvud bredare än midjan.
För att göra klädtemat än mer ologiskt fick han dessutom en egen färg på mekaroverallen. Det logiska vore ju om alla hade likadana kläder eller var sin stil, men de valde att klumpa ihop några stycken och det blev helt konstigt. Det påminner om The Mighty Band som även de lyckades förvirra väldigt genom att para ihop några av medlemmarna med unison klädsel.
Här borde det ha tagit slut. Men tyvärr gjorde de en baksida också, där medlemmarna är tecknade. Detta gav dem helt nya, inte särskilt eftersträvansvärda egenheter.
Curt ser ut som en sönderrökt pundare ur ett danskt socialrealistiskt drama. Ragne ser ut som en tjock Sigourney Weaver eller någon skräckfilmskaraktär med en bajskorv på huvudet. Lasse är en enda stor haka med otäcka ögon. Lennarts frisyr har tonats ner på hans karikatyrteckning så att han ser mer sansad ut än i verkligheten, medan Hasse har fått vrålkassa tänder, inre blödningar runt ögonen och en kapuschong med pälskrage.
1976.