De dystra omslagens kategori når verkligen en ny nivå med den här plattan. Motivet är nästan så deppigt det kan bli; bara ryggar och gravar i en genomtradig färgskala, och sedan en text som innehåller termen "de döda".
Hela skivan är en enda lång predikan av baptistpredikanten Dr. Jerry Falwell, som allvetande berättar för oss vad som händer efter döden. Med mäktig stämma predikar han sitt glada budskap:
There is a place of eternal damnation for the lost, where consciously they shall suffer forever.
Han gör också mycket tydligt att en del personer i lokalen där han predikar kommer hamna i jordens inre, och om du hamnar där så är det helt och hållet ditt eget fel. Senare gjorde han en platta som hette "Vem tycker om mig?" med svaret "inte en käft" och EP:n "Vad vill Gud säga mig?" där han berättar att "dina jeans är omoderna och du luktar gammal kompost".
Om det inte redan blivit uppenbart så kan jag tala om att Jerry var en riktig mysfarbror. Han predikade bland annat att segregation av svarta var Guds vilja, han försvarade apartheid och dissade både Nelson Mandela och Martin Luther King, ville ha ut muslimerna ur USA och hävdade att den kommande Antikrist skulle komma i formen av en jude. Jerry grundade även den kramgoa organisationen "The Moral Majority"; ett politiskt gäng som skulle få igenom nya sköna lagar mot abort, mot kvinnors rättigheter, mot homosexualitet och för censur av oliktänkande.
En bra grej med såna här universalgenier är att det är så lätt att få raka svar på svåra frågor. Jerry berättade bland annat att AIDS inte bara är Guds straff mot homosexuella utan mot alla i världen som tolererar homosexualitet, och bara två dagar efter 9/11 kunde han avslöja för världen att de skyldiga faktiskt var "the pagans, and the abortionists, and the feminists, and the gays and the lesbians". Hade amerikanerna bara lyssnat hade de sluppit hela tjafset med Usama och gänget.
Sent i livet tog han upp kampen mot barnprogrammet Teletubbies, då han menade att Tinky Winky var gay. Att en vuxen man tittar på Teletubbies, fantiserar om nallarnas sexuella preferenser och sedan väljer att ta rättslig strid mot det han fantiserat fram säger rätt mycket om snubbens vansinne.
1972.