"Earth cries"är kanske att ta i en aning, för så stor spridning tror jag inte att denna skiva har fått. Men de få som drabbas av plattan gråter utan tvekan.
Detta är en skiva från 2003 som på ett utmärkt sätt demonstrerar hur hopplöst dåligt det kan se ut när man helhjärtat anammar den tekniska revolutionen utan att behärska den. Omslag som är kassa på just det här sättet hittar man i regel på CD-skivor med nollbudget, men i det här fallet är det en vinylplatta till min stora glädje. Omslaget består av ett kaotiskt osnyggt kollage av snodda bilder från Altavista, som någon niondeklassare klistrat ihop på datakunskapen i Paint Shop Pro. Titeltexten gjordes med en fräsig "3D Text Tool", till Alphas namn användes den förvalda texturen "bubbles" och hela rasket ser så kolossalt billigt ut.
Bilderna som klipptes ihop så illa föreställer en satellit (utan solpaneler, de var tydligen för bökiga att frilägga), Alpha som förgäves försöker fånga en fis, en stor halvgenomskinlig Alpha som leker tittut bakom jorden, en hopplöst utklippt explosion, en skrämmande bild av hur SD flygbombar hela världen från rymden, ett krigsfartyg på en suddig bild med jobbigt skarp vänsterkant och en annan suddig bild där några skjuter kanon medan en snubbe tar på sig ett förkläde. Nere i hörnet finner vi även skivbolagets logotyp som Alpha själv har ritat, troligen innan sexårskontrollen. Notera att loggan var tänkt att användas som etikett på skivorna, men så blidde det inte.
Kanske var den tänkt att heta "Ears cry", med tanke på hur olidligt surt det låter på plattan. Det verkar vara en av de där sällsynta produktionerna där alla inblandade hade lika dåligt gehör och därför inte reagerade på ostämda instrument, samplingar i fel tonart och sång som glider ut i smärtsamma dissonanser utan bara körde på i blindo.
2003.