Med guldfrisyr och skottsäkra glasögonbågar tornar Kjell och hans krage upp sig ur skärgårdsvågorna som ett hiskeligt stort isberg eller som dronten Edward från muminböckerna. Friläggningen är usel precis som det ska vara på sådana här skivor, med en skarp mörk rand runt om hela Kjells fagra figur.
Texten på framsidan är komplett med det klassiska dansbandstypsnittet och en felanvänd apostrof. Det nämnda typsnittet är något som jag inte skrivit om tidigare; en usel font som ofta dyker upp på dansbandsskivor som ser ut att vara väldigt billiga. Som exempel på alster kan nämnas plattor av Eldorados, Thom Anderz, Dancemän och Vikingarna.
På baksidan kan vi läsa stora sanningar som "vem blir inte glad och glömmer sina sorger när man hör Kjell sjunga" och "vilket man vill eller inte så dras man med och sjunger och trallar". Jag vill hävda att detta inte är några absoluta sanningar; när jag hör Kjell sjunga drabbas jag snarare av nya sorger som jag inte känt förut.
Varje låttitel följs av en kortfattad beskrivning, något som ofta förekommer på skivor med gammaldans. "Snoa", "hambo" och liknande brukar det stå, på denna skivan rör det sig mest om sommarvalser. En skön detalj är att det i vissa fall inte verkar vara så tydligt vilken stil låten har, och då kallas de kort och gott för "bra låt".
1981.