Detta är en av mina personliga favoriter. Varenda liten detalj på omslaget är helt åt Sjumilaskogen, misslyckandet blir allt mer fulländat ju mer man granskar det! Detta är en av de skivor som jag spontant gav upp ett glädjetjut när jag fann i en skivback, till de omgivande människornas förundran. Där stod en person och såg överlycklig ut över ett fynd som för de flesta skulle vara likvärdigt med att hitta en fuktskada i källaren eller en liter långfil som gick ut på nittiotalet. Den här texten kommer att bli lång, men det behövs. Håll i er.
Bandet heter Tommys och har varit med en gång tidigare. Det var inte vackert den gången heller, men blotta kvantiteten av snedsteg på detta omslag är alldeles hisnande. Tommys logga har målats för hand med vattenfärger och mellanrummen mellan vissa bokstäver har fyllts i med en vinröd färg som inte matchar någonting alls. Skivans titel är inklippt som ett eget svart block och omslagets rygg saknar text helt och hållet. Bredvid loggan har de klippt in en fantastisk bild av sig själva framför blålila äggkartonger, hela sju gånger om för säkerhets skull.
Mustaschmannens mage säger sedan något mycket märkligt. ”Glöm inte att stänga av plattan – innan du går ut och dansar !” Varför den meningen någonsin skulle yttras är ett mysterium, och varför meningen skulle vara av sådan vikt att man ger den en egen pratbubbla, som dessutom är tre gånger större än nödvändigt, är ju dumheter av bibliska proportioner.
Nedanför bandet ser vi ett rosa fjällandskap, följt av en liten märklig modell av ett hus på vatten. I vattnet dundrar en stor båt förbi, och vågskvalpet kring fören färgas rosa. Båten heter ”Thomeè”, vilket alltså uttalas ”tomä”, och även stavningen med TH är märklig då varken bandet eller Tommy som spelar i bandet stavar så. Båten, som är slarvigt inklippt och ännu slarvigare färglagd av Agave, 4 år, förs fram av bandets fyra medlemmar. Medlemmarna och resten av båten är sidobelysta från varsitt håll, även gubbarna tycks vara illa färglagda och fönstren utan Tommysar har glömts bort alldeles. I båtens för står en kvinna och ett barn, de har inte färglagts och var nog tänkta att ignoreras eftersom de helt saknar referens på skivan.
MEN! När det inte verkade kunna bli märkligare upptäcker jag att pratbubblan i själva verket är ett klistermärke, påklistrad efter att omslaget blivit tryckt! Med en känsla av att vara arkeolog i en ovanligt ful oupptäckt gravkammare pillar jag bort etiketten, och finner där en flagga med logotypen för "Östersund Sweden - Candidate for the olympic winter games 1994" och säljargumentet att den officiella kampsången för denna kandidatur finns med på skivan. Östersund fick som bekant inte arrangera några otympliga spel det där året, och nederlagets besvikelse blev tydligen så genant att varje skiva fick täckas med en nonsenspratbubbla för att tysta ner att de ens hade försökt.
